Den långa fredagen

Långfredagen 2017 är snart till ända. En tröttare sådan än på länge. Igår träffade jag ett gäng vänner från tiden på folkhögskola, Birkagårdens folkhögskola. 20 år sedan vi tillsammans levde i folkisbubblan. För mig en tidsficka och en frist. En värld som öppnades, en frihet där allt var möjligt och låg framför en. 20 år senare ligger kanske inte världen för fötterna på samma sätt. Det är både en smärtsam och bekväm insikt. Men så lika sig alla var! Åtminstone var detta känslan tills gamla fotografier skickades runt. Vilka var dessa babyfaces? Som Kalle vackert och diplomatiskt uttryckte det: vi har vuxit i våra utseenden. Och kanske är det precis så. Vi föds i lite för stora kläder och vi växer sakta men säkert i oss själva.

Revyn Prata högre, Karin, har spelats för sista gången. Åtminstone på Kretsteatern och Soppteatern. I augusti glider jag åter i min heta tröja och ger den lågmälda och nättrollande Karin ett ansikte på Parkteatern. Vilken vinter det har varit! Dessa ensembler som svetsas samman och sen skiljs åt. Tänk, så har de det ständigt, teaterfolket. 

Ramslöken tittar upp igen. Förtjusningen och stressen. Jag har förodlat fem tomatsorter, aubergine, chili, paprika, gurka. Det verkar vara diverse andra frön som också borde få gro lite inomhus innan de kommer ut. Drömmarna är storslagna. I april finns ännu inga brustna illusioner, mördarsniglar, hungriga hönor och nyfikna rådjur. Inga katter pissar i rabatterna. Inga ettåringar rycker upp plantor. Eller jo förresten. En och annan chiliplanta har dött i en knubbig barnhand. Men framför allt har den stora latheten inte kickat in. Det är mycket väsen för en kort sommar.

Tja, vad kan jag mer berätta? Allt och inget. Det får räcka så här nu. Det är ändå ett livstecken från en blogg som legat i vinterdvala.

Jag gillar påsken. Den är snygg, god, mindre kravfull än andra jämförbara högtider. Men det är en kall påsk vi har i Roslagen, mina vänner. Glad påsk, ändock! Det kan vara kul att köra äggrace i snöbanor.

Mörkret och inspirationen

Det har varit en oerhörd efterfrågan på nya blogginlägg på Norrhyttedagar. Oerhörd. Och jag är smickrad och inte heller den som är särskilt nödbedd, eller den som är den. Uppmuntra mig  och jag skall gyckla för er. Om jag har tid, vilket jag har nu.

En inspelning blev flyttad till söndag, mannen lagar mat, barnens faster leker med knattarna. Det utnyttjar jag till att sätta mig i fåtöljen och njuta av Jenny Gabrielsson Mares skiva, släppt idag. Lite ängsliga öron förstås, eftersom jag bidragit med cello och körer. Eftersom Ruben Engzell mixat så fint kan jag i princip sluta oroa mig och gå rakt in i Jennys mörka magiska värld. Den där tonen som jag är så svag för, den där strängen som hon slår an i mig men som jag så sällan hittar i mitt egna skapande. Eller inte vågar hitta, kanske. Hon borrar sig in i vrårna och vågar stanna där. November.

November. Inte mångas favoritmånad. Kanske inte min heller om jag måste välja en. Men på topplistan kan den ändå hamna. Topp 11. Gillar iallafall bättre än mars. Som det känns nu är den på topp 3. Vi får väl se hur denna november artar sig för världen. Rent personligt händer det så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Jag vet inte om jag ska börja heller. ”Härbärgera din kreativitet och dina idéer”, det sa en gång en terapeut. Det är klokt, men svårt att följa. Jag spricker ofta av mina idéer, vill dela genast. Men då spricker istället idéerna likt såpbubblor. Så jag ska smaka på dem lite längre för att se hur långt de bär.

Jag kan dock berätta att det blir en teatervår, nu är det påskrivet och klart. Jag kommer att medverka i Stockholms Stadsteaters nya ambulerande satsning, Kretsteatern. Föreställningen ”Tala högre, Karin” börjar repas i nästa vecka och har premiär i januari. Lotta Olsson har skrivit manus och Jojje Wadenius musik. Olle Törnqvist regisserar.

I övrigt kommer närmsta tiden innehålla rep av barnföreställningar, Mirsidrü, Weill, NK, Peggy Lee, julmusik och en ytterst hemlig sportsatsning med en nära person. Bomben kommer snart att brisera och ingenting kommer att vara sig likt mer. Låt oss ta i på det sättet. Låt oss göra det. Tala högre.

Bilen går bra, vinterdäcken är på. Hönshuset är isolerat. Arkitekten har börjat rita. Norrhyttan så som vi kände den går in på sin sista vinter.