Den ojämna striden

Ikväll har det delats ut polarpris, har jag förstått. Till Wayne Shorter och Sting. Jag gillar dem båda, såklart. Jag har också via olika kanaler förstått att Esperanza Spalding har uppträtt till deras ära ikväll på konserthuset. Jag fullkomligt avgudar henne. Jag måste se detta i efterhand. Varför har jag inte tittat i realtid? Jo, jag har varit upptagen. Jag har plockat sniglar. I hundratal. Nyklippt gräsmatta som det nyss har regnats på och kväll. Här har man som snigeljagare sin chans. Och enligt diverse snigelexperter som jag har hittat på nätet ska plockning vara effektivt för att förhindra att de förökar sig. En snigel kan lägga 400 ägg per säsong. Jag har bara ikväll plockat över hundra stycken individer. You do the math. Jag har sagt det förr, men ödelägger inte Trump världen så är det för att sniglarna hinner före. Hur förtjust jag än är i att prisa banbrytande musiker så undrar jag om jag inte just nu är något mer benägen att vilja starta en stipendiefond till personer som bidrar till att lösa snigelproblemet. Prissumman ska vara väl tilltagen.

 

img_0389-jpg.jpeg

Myskankor äter visst sniglar med god aptit. De äter mycket annat också och bajsar fruktansvärda mängder. Med tanke på alla hönsfåglar som vi har dragit på oss räcker bajset som det är. Abraham Harry har blivit far. Fem kycklingar stammar från oss. Tre råkade jag köpa på mig annorstädes. Det är mycket med dem, de rymmer ibland, ibland kommer de inte alls tillbaka, ibland kommer de fram efter en natt bland bråten under huset. Och nu ska huset, eller delar av det, rivas. I augusti kommer grävmaskinen och innan dess ska vi rädda det som räddas kan eller bör. Jag funderar på att dokumentera bygget så att intresserade läsare kan följa det. Vilka är med?

Nu måste jag gå och se ett avsnitt av någon serie jag följer för att få bort sniglarna från näthinnan innan jag går och lägger mig. TV-licensen är betald. Skulle du vilja få en snigel på ögat?

IMG_0385.JPG.jpeg

Annonser

Mörkret och inspirationen

Det har varit en oerhörd efterfrågan på nya blogginlägg på Norrhyttedagar. Oerhörd. Och jag är smickrad och inte heller den som är särskilt nödbedd, eller den som är den. Uppmuntra mig  och jag skall gyckla för er. Om jag har tid, vilket jag har nu.

En inspelning blev flyttad till söndag, mannen lagar mat, barnens faster leker med knattarna. Det utnyttjar jag till att sätta mig i fåtöljen och njuta av Jenny Gabrielsson Mares skiva, släppt idag. Lite ängsliga öron förstås, eftersom jag bidragit med cello och körer. Eftersom Ruben Engzell mixat så fint kan jag i princip sluta oroa mig och gå rakt in i Jennys mörka magiska värld. Den där tonen som jag är så svag för, den där strängen som hon slår an i mig men som jag så sällan hittar i mitt egna skapande. Eller inte vågar hitta, kanske. Hon borrar sig in i vrårna och vågar stanna där. November.

November. Inte mångas favoritmånad. Kanske inte min heller om jag måste välja en. Men på topplistan kan den ändå hamna. Topp 11. Gillar iallafall bättre än mars. Som det känns nu är den på topp 3. Vi får väl se hur denna november artar sig för världen. Rent personligt händer det så mycket att jag inte vet var jag ska börja. Jag vet inte om jag ska börja heller. ”Härbärgera din kreativitet och dina idéer”, det sa en gång en terapeut. Det är klokt, men svårt att följa. Jag spricker ofta av mina idéer, vill dela genast. Men då spricker istället idéerna likt såpbubblor. Så jag ska smaka på dem lite längre för att se hur långt de bär.

Jag kan dock berätta att det blir en teatervår, nu är det påskrivet och klart. Jag kommer att medverka i Stockholms Stadsteaters nya ambulerande satsning, Kretsteatern. Föreställningen ”Tala högre, Karin” börjar repas i nästa vecka och har premiär i januari. Lotta Olsson har skrivit manus och Jojje Wadenius musik. Olle Törnqvist regisserar.

I övrigt kommer närmsta tiden innehålla rep av barnföreställningar, Mirsidrü, Weill, NK, Peggy Lee, julmusik och en ytterst hemlig sportsatsning med en nära person. Bomben kommer snart att brisera och ingenting kommer att vara sig likt mer. Låt oss ta i på det sättet. Låt oss göra det. Tala högre.

Bilen går bra, vinterdäcken är på. Hönshuset är isolerat. Arkitekten har börjat rita. Norrhyttan så som vi kände den går in på sin sista vinter.

Sekelskiftesköket

Byggaren har varit här. Vi har diskuterat möjligheter, storlek, grund, stil, material, uppvärmning och fan och hans moster. Det finns många val att göra och mycket pengar att spendera. Det vill säga, det finns inte mycket pengar att spendera, man man kan om man hade. Planen är alltså att behålla en del av nuvarande hus, riva en del och bygga i princip ett nytt hus i två våningar som ansluts. Om vi får klart med ritningar och bygglov etc kan vi sätta släggan i väggen när det börjar våras. Kanske iallafall.

Det är mycket på vägen, men nu har jag snöat in på kök. Jag kan inte gå och lägga mig för att jag har snöat in så mycket på kök. Fina kök. Dyra kök. Och en kan ju drömma. En fin aspekt på kökshistorik hittade jag här. http://www.byggfabriken.com/renoveringshjalpen/index.php/kok-sekelskifte-till-1920-tal-stilhistoria/

Och fina kök gör de. Jag kommer att drömma om dem i natt.

hantverkargatan_01